Ty(s)tnaden kring Sahlin

2009-09-27

Förbryllad. Jag är förbryllad över avsaknaden av diskussionen inom S kring krisen runt Mona Sahlins ledarskap. I bloggsfären låtsas de flesta S-märkta bloggarna som om det regnande. Lika förvånad som jag blir över alla borgerliga bloggar stora icke reflekterande glädje över siffrorna för Fredrik Reinfeldt. Balansen saknas helt. På gränsen till onyanserat. Märkligt. Eller så är det så att valrörelsen är igång.

Jag menar, en bloggare som Peter Andersson brukar ha nyanser och analys. Men inte nu. 6-0 till sossarna utbrister han. Detta trots att Sahlin just nu befinner sig i ett läge där hennes förtroende är i botten. Förtroendet för henne är faktiskt inte bara dåligt och lågt. Det är uruselt.

Givetvis har förtroendet för partiledarna betydelse. Jag har skrivit om det tidigare att man ska inte överdriva siffrornas betydelse. De påverkar i högsta grad partiernas agerande och självförtroende. Det i sin tur påverkar samtalen med väljarna. Ett parti som har en ledare som saknar förtroende kommer att ha en större uppförsbacke i att vinna väljarnas förtroende.

Man vinner val på politik och på vad man vill göra i framtiden. Gamla meriter räknas knappt, eller inte alls. Men, det är partiledaren som ansvarar för att partiet driver politik och driver rätt frågor. Här spelar ledarskapet stor roll. Politiken drivs inte av sig själv. Ledarskapet avgör ytterst vilka frågor man går till val på och hur de kommuniceras.

I ett riksdagsval så kommer de två statsministerkandidaterna ha betydelse för utfallet. Tveklöst är det så. Hur stort är svårt att säga. Men vill man leda ett land är det viktigt att väljarna känner trygghet och förtroende för ledarskapet. I svåra tider som vi nu befinner oss i är det än mer viktigt. Man vet vad man har, men vet inte vad man får. Är det då så att alternativet saknar förtroende i breda väljargrupper i avgörande frågor så skapar det givetvis problem. Möjligheten vid stort förtroende är såklart det omvända. Det skapar möjligheter.

Val handlar mycket om att mobilisera. Att mobilisera sina valarbetare och sina väljare. I ett jämnt val, som valet 2010 kommer att bli, så kommer detta kunna vara avgörande. Fredrik Reinfeldt har definitivt den förmågan men frågan är om Mona Sahlin har det? Det är just detta som gör mig förbryllad. Ser inte s-bloggarna detta eller låtsas de inte om problemen?

Man kan tolka tystnaden som att s nu sluter leden, men man kan också tolka det som om att S är ett parti i kris där offentlig debatt om problem och möjligheter hålls internt. Ingen törs vädra problemen. Att stänga debatten är ett säkert sätt att gå emot valförlust.

Om tystnaden bryts eller inte återstår att se. Mona Sahlins och Fredrik Reinfeldts ledarskap kommer att granskas, mätas och debatteras. Deras ledarskap kommer ha betydelse för hur deras parti mår och hur de kommer att agera i valet. Slutenhet kan ställas mot öppenhet. Ledarskapet är en viktig faktor men ytterst är det politikens innehåll som kommer att avgöra hur valet 2010 kommer att gå. Då räcker inte tystnad, då krävs ett agerande med trovärdighet från partiernas valarbetare. Duger det då att möta väljarna med tystnad kring ledarskapets förmåga och brister?

Inlägget skrivet av Kent Persson (m).


Bloggar: S-Buzz och Karins värld och Mattias och Anna och Olah

politik, mona sahlin, moderaterna, val 2010, regeringen, skatter, vänsterpartiet, stockholm, alliansen, centerpartiet, miljöpartiet, fredrik reinfeldt, samhälle, demokrati, valet 2010, de rödgröna, kristdemokraterna, twingly


Bookmark and Share

2 kommentarer:

Jag tror det var Göran Greider som en gång sa att socialdemokratin var som nykterhetsrörelsen - en folkrörelse utan folk! Nu saknar denna folkbefriade folkrörelse även trovärdiga ledare.

Men den har en benhård kärna; ett järngäng inom S som framhärdar - med dårars envishet - att socialdemokratin är bättre än både sina medlemmar och ledare! Till deras stöd har de opinionen som visar ett större stöd för de rödgröna än de blå. Men vad de inte verkar förstå är att detta stöd enbart finns på pappret - siffror tagna ur luften.

Valet 2010 kan bara sluta på ett sätt - med en total katastrof för Socialdemokraterna! Allt annat ser jag som en coup d'état! :)

Anonym sa...

Anledningen till Socialdemokraternas stora tillbakagang ar att Mona Sahlin inte begriper vilka hon skall skall representera.
Ett klart bevis for detta ar att nar Wanja Lundby Wedin betalar hundra miljoner av LO arbetarnas pensionspengar till fantasilön at en direktor och kritiseras för detta staller sig Mona Sahlin reservationslöst pa hennes sida och försvarar hennes handlande mot kritiken fran de drabbade..
Det ar Lo arbetarna som förlorat sina pengar som Mona Sahlin skulle ha värnat om om hon begripit battre.
Wanja lovade att pengarna skulle aterföras men inte en krona har aterbetalts och Mona Sahlin agerar inte for att LO arbetarna skall fa tillbaka vad som utlovats.

Med hennes omdomme ,eller rättare sagt brist pa omdomme , begriper hon inte vilka hon skall representera.

I Volvos fall tror hon sig representera de bilarbetare som kan bli fristallda samtidigt som hon tillsammans med MP vill hoja bensinpristet till 25kr per liter nagot som skulle fa arbetslosheten bland bilarbetare att skena till oanade hojder.
De som skulle vinna pa Mona Sahlins forslag ar agarna i USA som far finansiering som svenska skattebetalare garanterar och tar risken for.
Detta ar ett ytterligare ett bevis for att Mona Sahlin inte begriper vilka hon borde representera.

Att byta ut henne nu ar inte for sent, att ha henne kvar ar en katastrof.
De som i dagslaget stoder Socialdemokraterna ar sadana som skulle rosta pa partiet aven om ledaren vore en hast och ingen av dem skulle andra sig om Mona Sahlin byttes ut, daremot skulle massor av valjare som lammnat det pa grund av Mona Sahlin komma tillbaka till partiet

Skicka en kommentar