Foto: Screenshot
Det kan ju inte vara lätt att vara Thomas Östros, så extremt galen och hätsk i sitt tonläge. Man kan ju inte låta bli att känna med karln, ha medkänsla och empati, för något måste ju vara fruktansvärt jobbigt i den skallige terrierns liv. Någon annan förklaring finns ju inte till hans minst sagt skruvade beteendemönster...
Det kan ju inte vara lätt att vara Thomas Östros, så extremt galen och hätsk i sitt tonläge. Man kan ju inte låta bli att känna med karln, ha medkänsla och empati, för något måste ju vara fruktansvärt jobbigt i den skallige terrierns liv. Någon annan förklaring finns ju inte till hans minst sagt skruvade beteendemönster...
Kvällens höjdpunkt var ju inte den goda potatisgratängen med sin 8 vitlöksklyftor, ej heller den där hembakade chokladtårtan med smarrig glasyr och det lär nog inte ens bli den där erotiska utsvävningen jag hoppas på - nej, kvällens höjdpunkt var holmgången mellan den normalt rabiata galningen Östros och den synska pedagogen till finansminister Anders Borg på den vänstervridna statstelevisionens program "Agenda". Det är ju helt underbart när en man som folk ur alla läger har förtroende för tar hedern av en annan man som inte ens de närmaste borde kunna gilla. Just så är det faktiskt, många närmast religiösa sossar i min bekantskapskrets uttrycker ofta sin beundran för Saidas halvbror Anders Borg medan de är skeptiska till om det verkligen var begåvat att utse den ständigt hätske Östros till sosseriet finansministerkandidat.
I kvällens "Agenda" så fortsatte Östros mala på med sin oseriösa gapighet som signum. Östros fortsatte att i gammal skön stil strö osanningar och förtal runtomkring sig på ett sätt som måste föranlett Anders Borg att putsa upp sina moderiktiga brillor rejält efter det att lamporna slocknat i studion. Östros kroppsvätskor sprids ju alltid i de lokaler där han håller hov och tar sig an debatter. Där Östros framstår som sjukligt obalanserad så står Anders Borg och ler förtroendeingivande, ja han nästan hånler men man känner sig ändå trygg med hans kunskap och förmåga trots att han har en fjantig tofs i nacken som är föga statsmannamässig. Men han är så trygg, så trygg - och har Anders Borg stått i Almedalen och sagt att den eviga freden har kommit och att vi kan plundra försvarsbudgeten på 4 miljarder, ja då är det väl så i dessa flestas ögon men inte i mina.
Jag har svårt att se vad socialdemokraterna som parti har att vinna på att det är denna gläfsande man som skall lansera partiets framtida ekonomiska politik. Skulle det inte ha varit bättre med en torr, tråkig men ändå förtroendeingivande Nuder istället? Visst är Pär Nuder lika tilltalande som färg som torkar, men ibland är känslan av likgiltighet så mycket bättre än känslan av avsky eller bara ett fysiskt illamående. Eller varför inte locka tillbaka han som ruttnade på sin chef Göran, den färgglade kamrerstypen Erik Åsbrink? Eller den bästa de haft på posten sedan jag började intressera mig för politik, Kjell-Olof Feldt? Jag tror faktiskt att en uppgrävd och likstel Gunnar Sträng skulle vara mer tilltalande än just denna Östros i vanligt folks ögon...
Allt jag tycker, känner och förmedlar har förstärkts under "Agenda", och detta trots att SVT är vänstervridet och kanske beroende på att jag själv är en stock-konservativ cyklop utan någon som helst form av opartisk objektivitet i min skalle...?
Men jag har som sagt svårt att se hur det blir bättre för socialdemokraterna av att ha en man utan sjukdomsinsikt som skulle behöva tvångsmedicineras som sin ekonomiska talesperson? Som om det inte räcker med att de har en partiledare utan varje form av förtroende bland väljarna? Men tittar man på SIFO:s siffror från imorse så går det uppenbarligen bra ändå. När skall man bli klok på konungariket Sverige egentligen, det är ju en fråga jag tar med mig till drömmarnas värld. Natti, natti...
INLÄGGET SKRIVET AV TOKMODERATEN
_________________________________________________
3 kommentarer:
Kanske är det dags att byta väljare? Eller skriva texter som argumenterar - istället för att "gläfsa".....
mvh
Stig-Björn Ljunggren
Jag tar parti för Tokmoderaten. Det finns en gräns för hur mycket oppositionellt "gläfs" man ska tvingas stå ut med innan man "gläfser" tillbaka, Stig-Björn.
För du kan väl inte klassificera gårdagens föreställning med Thomas Östros som något annat än "gläfs"? Och han är ju de rödgrönas tilltänkta finansminister!
Det var nog många väljare som bytte rött mot blått i går kväll.
Tack för stödet Olah, och jag erkänner att min text ligger farligt nära samma ostrukturerade formel som Östros ständigt anammar.
Skicka en kommentar